hur var det egentligen?

var det en sorts bekräftelse?
att jag kanske idag insåg att du inte var en förlorad vän, eller är du det fortfarande? jag säger varje gång jag ser dig att jag fanimig inte bry mig, att jag inte vill bry mig och att det skadar dig mer om jag visar att jag inte bryr mig. men! jag-bryr-mig. till och med alldeles för mycket… det kan göra ont att se dig, bara gå förbi mig och inte säga ett ord. förut pratade du alltid med mig, mycket och länge. kanske gör det så ont och jag bryr mig för att du var mig så pass nära