lkleöptsg

sometimes I hate you so much! bara för att du alltid tänker på dig själv, jag duger inte. jag duger inte för dig, eller hur? jag är så trött, så fruktansvärt trött på att leva efter dina förväntningar hela tiden. du är alltid på mig, jag duger inte. jag gör uppenbarligen inte det jag ska. men du kör med mig, som någon jäkla förbannad slav! städa där, använd disktrasan, du äter den mat som serveras. men god! jag är ungdom, tonåring you name it, vafan, jag är människa också. man äter inte all mat i världen och dessutom. det går inte ens att prata med dig. ibland blir jag så arg lakjhglöslgsälgäls

damn it

jag är så himla trött på det här med killar. vilka tror dom att dom är?
tror dom, att dom kan komma och köra över vilken tjej som helst, lura i henne en massa skit och sedan sticka? oh god, dom har så mycket att lära sig. därför blir jag så pissed of, när en människa ger mig ett utlovande, en person jag träffat en gång. EN GÅNG. och denna gång på krogen, jag va drunk som ett as, borde förstått det då, att han va psyko redan då, men nej jag är tjej. jag är återigen tjej, men nu jävlar ska alla andra killar få spela mot tuffa regler. inget daltande här inte! a tillbaka till saken, han ger mig ett utlovande, vill ha mig där under han är i lumpen (ja hur dumt det än låter) för att sedan klanka ner på allt jag gör, hela mitt förflutna, att det skadar honom. att hans hjärta inte orkar det! men hallå, vem är det som blir nerklankad av någon hon träffat en gång? JO, jag! så då ska vi se, vem blir mest sårad? han eller jag? och sen komma och säga att han inte har tid för mig! det var ett jävla uttalande du höll killen.

jag vill flytta

ärligt så vet jag inte hur länge jag orkar längre.
jag hör inte hemma här längre, jag umgås inte med några alundabor längre, spelar ingen sport och det finns liksom ingenting som kopplar mig hit. jag vill flytta nu!

någonting annorlunda. igen

varför blev jag så ledsen den här gången? det kanske inte va något, eller va det? varför sluta du bara höra av dig? eller har du inte det, finns det en anledning till att du inte skriver eller ringer? fast jag har ringt, så du borde se det. eller är det ännu en diss?
jag vågar inte ringa eller skriva, är rädd att du inte ska svara dessa gånger heller. och om du gör? vad gör jag då? jag är egentligen inte den här tjejen som ska känna såhär. jag borde vara stark och inte visa dig någonting alls. men det här gången var annorlunda. trodde jag

oh-my-god

actually, you don’t need to remember me every day. du har redan berättat för oss att du är värd mer.
du har pointerat det några gånger. faktsikt. vi lyder dig hela tiden. som om du inte ser det?

ett hårt ord

den finns där hela tiden. klumpen. klumpen i magen. den som har funnits där enda sedan du försvann från oss. den kommer alltid vara där. ovasett dag, tid på dygnet eller vilket humör jag är på. visst, jag måste lära mig att leva med saknaden. en bit på vägen är jag, men det tar tid. även om man inte alltid visar vad man känner så gör det alltid ont i mig. man är inte alltid glad. men det som stör mig något fruktansvärt, det är människor som inte accepterar att man ibland faktsikt inte orkar eller är glad. för det är jobbigt ibland. för alla. det kommer säkert komma en dag när jag har lärt mig att hantera det här, jag vet bara inte när det händer. DÄRFÖR svänger mitt humör upp och ner. jag är en ungdom som försöker få kontroll på det. jag lovar

är det så enkelt?

det blir så mycket som inte bli förklarat. jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. det jag menar är, att det är väldigt jobbigt såhär i början. eftersom att det blir så mycket frågor. speciellt från min sida. väldigt mycket frågor, väldigt mycket som spökar. är vänta det bästa alternativet? och inte ta ut något i förskott? att ja, bara vänta och se. helt enkelt. är det så enkelt?

hur var det egentligen?

var det en sorts bekräftelse?
att jag kanske idag insåg att du inte var en förlorad vän, eller är du det fortfarande? jag säger varje gång jag ser dig att jag fanimig inte bry mig, att jag inte vill bry mig och att det skadar dig mer om jag visar att jag inte bryr mig. men! jag-bryr-mig. till och med alldeles för mycket… det kan göra ont att se dig, bara gå förbi mig och inte säga ett ord. förut pratade du alltid med mig, mycket och länge. kanske gör det så ont och jag bryr mig för att du var mig så pass nära

puss

jag blir så glad när jag hör från dig.
men jag är så osäker på vad som ska ske mellan oss. när ska man veta det?
vill ha din närhet. nu. idag. och varje dag

mr. pink

vet du, ibland känns det som tusen år sen. ibland känns det som igår. fast du vakar över oss varje dag va? ibland känns det som om du är närvarande. saknar skratten, skämten, att retas, att va sur på dig, att vara glad på dig, att vilja prestera, taggningen inför match, musiken, dalecarlia, skället, berömmet, glädjen vid vinst, sorgen vid förlust, lagandan, sammanhållningen…

idag såg jag therese spela igen. det var en underbar syn

det gör ont i hjärtat varje dag. men du har alltid en plats i mitt hjärta
saknar dig, andreas johansson